Det här är tankar, åsikter, känslor och ren ärlighet från mitt hjärta.
Det finns mycket inte folk vet om mig och även flera som känner mig ganska bra och vet lite mer.
Det här inlägget är tillägnad till ingen annan än mig själv, det här är för att lätta på hjärtat och säga lite vad som hänt i mitt liv på sistone, hur jag som individ växer upp och även att jag måste börja bli en bättre jag, för att någonsin orka leva med mig själv.

Jag vill försöka vara kortfattad och inte säga för mycket eller nämna några namn, annars kan det bli som att jag ropar ut dom och anklagar dom för något men jag gör det inte, har inga onda avsikter.

Jag och min före detta flickvän bestämde oss för att gå vidare i två enskilda vägar, det handlade mest om mina egna problem, för när man går in i en relation och märker att ens partner har något sorts problem eller dålig sida, så måste man vara villig att bearbeta den under hela sin relation, för problemet kommer nog alltid vara där.
Och i detta fall var det större del mest jag var som var problemet, för om ens partner tvekar på det faktumet om man verkligen älskar dom eller inte och om personen försöker ens är ingen relation att vara i.

Vi visste båda vad problemen var men hon och jag hade haft tidigare försök i det förflutna och få det fungera men det har det inte.
Jag  vill inte ge den här personen mer problem och sorg så jag bestämde mig för att hålla mig borta efter vi gjorde slut, kanske inte för alltid, men för en längre tid.
Lite mer om det här längre ner men nu vill jag ta upp lite annat också.

Snart börjar jag andra året på gymnasiet och det känns inte som något bra.
Jag bör vara glad för det, i alla fall känna lycka att komma tillbaka till klassen.
Känns som att jag håller på att förlora min lust att göra något med mitt liv, förut var Youtube en jätte stor del av mitt liv, att göra videos gav mig självförtroende, orken att fortsätta och faktiskt för engångsskull i ens liv göra förändringar.
Sen försvann lusten att göra videos och behöver nog bara ge det tid tills det kommer till mig igen och vilja göra videos eller så.

Har även varit väldigt negativ med bandet, sett ner på mig själv och inte försöka förbättra mig själv på det jag gör, jag känner bara att just nu, behöver jag mer tid för att läcka mina sår istället för bara försöka tänka på annat.
Jag har alltid varit lat, den mindre smarta, den som trycker ifrån sig sina vänner som har positiva avsikter.

Jag har känt och hört på sistone att det inte riktigt går bra för mig i relationer, som får en ibland att tänka att man aldrig någonsin igen vill vara i en relation med en annan individ.

Anledningen varför jag tänker så är att jag inte tror jag förtjänar en relation, känner även att jag inte är så bra på att hantera dom.
Mina flickvänner i mitt förflutna har jag varit trogen mot, alltid varit i alla fall en halvt trevlig typ och aldrig försökt göra något ont mot min partner.

Men det är så att jag har ett problem med mig själv, om hur jag tänker.
Jag har ju kommit ut ur en trasig relation nyligen som sagt så min före detta och jag försökte ju få det fungera, tre gånger.
Jag har försökt växa upp, jag har försökt vara mer vuxen, även försökt vara perfekt.
Men känns inte som att jag har några rätta ord som kan förklara hur jag känner mer bara att jag är less på att försöka vara den perfekta killen, som leder till att jag kommer aldrig ha det enkelt i ett förhållande i framtiden.
Om man ska vara helt ärlig så har jag alltid i relationer tänkt opassande saker man inte ska i en relation, inte som jag tänker att jag ska göra något med en annan person, mer att mentalt känns det inte som min hjärna kommer tänka just på min partner hundra procent av tiden, jag vill inte att någon jag älskar ska lida för att jag inte alltid tänker på den.
Risken att bli sårad, ledsen och vara deprimerad så tänker jag nog inte försöka hasta något, för jag är inte mogen nog för att vara i en relation i sådant här stadium.
I framtiden vet jag aldrig, men att förstå att någon annan skulle vilja hjälpa en bli bättre är svårt att tro och drömma om.

Vad jag ville säga större del med det här är nog bara att även om du älskar någon, så är det inte alltid menat att vara just ni, för man måste alltid se om man är tillräckligt bra för den andra, att man fyller i alla dens förfrågningar, om man är den som är oersättbar, men om du märker i en relation att ens partner inte fyller ens egna förfrågningar eller önskemål så slösar ni båda tid på varandra.

Man önskar bara att ibland att man sa mer, men ibland är det tillräckligt att ens sagt något alls.
Man tänker alltid "tänk om" för att man inte vågade göra det man ville mest, jag har inga tänk om angående mitt förra förhållande, jag ångrar ingen tid vi spenderade tillsammans, ångrar bara tiden vi inte fick spendera tillsammans.
Värsta är nog att se någon gråta och veta att man kanske är anledningen, det gör ondast inombords och lämnar ärr.

Jag går igenom en tuff tid just nu och det enda jag egentligen behöver är att bli trygg med mig själv och mina vänner, tänker inte nämna några enskilda, för alla är speciella, för att jag ska ta min tid och vara med dig, säga hej, ge dig löften och alltihop, så är du en vän till mig och en vän av mig är unika och speciella.
Jag kanske inte alltid visar hur glad eller tacksam jag är för det jag har, därför jag är i en sådan här situation just nu så ville bara öppna mig lite, för er, för världen, för vad som är i Jack’s hjärna.