Det var bara en Bulbasaur... Sen en Pidgey...
Sen en familj.

Jag är stolt över hur jag tränade varje en av er och gjorde mitt bästa för att ni ska kunna vara bäst,lyckliga och vältränade.

Jag lyckades, spöade skiten ur Elite 4 och vann ett vad som inte ens var viktigt.
Det viktigaste var att jag fick komma nära er igen, min förlorade barndom, hur kunde jag glömma bort hur jävla underbart livet är... Med Pokémon vid sin sida.

Det var inte jag som gjorde det här möjligt...
Det var du.

Bulbasaur, du är evigt, min hjälte.

Utan dig vore inte detta möjligt.

Jag satt dagar in, flera nätter, arbetade med er, nu när det är över... Så är allting bara... tomt igen.

Men det var kanske bäst så, att sluta nu medans jag var på topp... Och kunna fortsätta med mitt liv.
När en dörr stängs... Öppnas en annan. Men oavsett vad, så är du, alltid min hjälte.

Nu är det dags. Bevisa mig varför jag älskade Silver mer än Röd.